Det har under en längre tid pågått en vild debatt om bibliotek i Sverige. Debatten rasar om E-boken, men är egentligen en djupare fråga som handlar om bibliotek som koncept och metafor för samhällets kollektiva medvetande. Biblioteket och samhället står inför ett ovisst öde. Att vara eller inte vara för biblioteken och rätten till vår egen historia, nutid och framtid för samhället.

Biblioteken ropar – äntligen – efter politisk hjälp, och vi tänker svara.

Som alltid i de här frågorna, finner vi ekonomiska intressen i bakgrunden – de som ihärdigt repeterar sitt mantra: ”hur ska vi få betalt?”, samtidigt som  biblioteken söker relevanta verktyg för att fullfölja sitt samhällsuppdrag: ”Att förmedla kunskap och information till allmänheten utan kostnad.” Något som för mig är en självklarhet och som ordföranden i Svensk Biblioteksförening Niclas Lindberg repeterat många gånger.

I framtidens kunskapssamhälle är information den främsta källan till makt, men också till pengar. Kopplingen kunde inte vara tydligare med exempel som The Pirate Bay, Wikileaks, Google och många, många andra oberättade. När digitala koncept utmanar gårdagens fysiska begränsningar uppstår konflikt. Internet har för alltid förintat de naturliga barriärerna för abstrakta företeelser, de för vilka våra lagar är anpassade. Det finns dock ingen återvändo och den här konflikten handlar alltså om inget mindre än om samhället kan vara utan bibliotek? Vad blir det av ett samhälle som förlorar tillgång till sin egen kunskap, kultur och information? Det är exakt vad det handlar om i förlängningen och det känner även biblioteksmänniskorna av – det är också därför som förhandlingarna mellan biblioteken och förläggarna måste stranda.

Piratpartiet tar den här frågan på så pass stort allvar att somliga av oss har ägnat hela 2011 och 2012 åt att arbeta politiskt med frågan. Anna Troberg, vår partiledare har skrivit kilometervis med text om detta och kommer inte sluta.  Det digitala biblioteket är en nyckelingrediens i att garantera allmänhetens rätt till information och kunskap. Den är överordnad profitgarantier, precis som när folkbiblioteken infördes i Sverige på 1800-talet där man struntade i hur “vi ska få betalt”. Det löste sig bra ändå och bokbranchen blommade upp som en konsekvens.

Som enda Svenskt politiskt parti står Piratpartiet för en rimlig lösning. Vi driver bibliotekens rätt att fritt få arbeta med digital information, utan att behöva tampas med upphovrättsliga frågor in absurdum. Vi tänker låta biblioteken arbeta med, distribuera och remixa digitalt media fritt. Vi står upp, oblygt, för att biblioteken ska ha dessa verktyg för att kunna utvecklas och spela den roll de har för samhället.

Vi är ung politisk gren, i dagsläget utanför riksdagen där dessa frågor avgörs. Därför måste ni bibliotekarier i Sverige våga hjälpa oss. Hjälpa oss till makten att driva den här frågan och många andra frågor som handlar om rätten till information, kultur och kunskap. Det kan ni göra i och utanför biblioteken.

För låt mig vara väldigt tydlig. Utan framgång i den här frågan, så är vårt gemensamma öde historiskt beseglat. Bara med en politisk kraft kan bibliotekarierna vända den här utvecklingen och gå in i historien med en framtid. Den kraften ligger i er röst.