Dag ett i Norrköping lider mot sitt slut. Vilken fantastisk upplevelse att träffa alla engagerade ungdomar och även äldre Pirater som tillsammans söker nya vägar att skapa morgondagens politik.

Dagens huvudspår var “Skolan”.

Skolan är ett ämne som jag brinner för, så till den grad att jag nära på kokar över av engagemang när talare efter talare kliver upp och framför fullkomligt lysande förslag och åsikter om skolan och hur den mår och kan bli bättre.

Ett av dem stack dock ut som väldigt starkt och tydligt.  Sandra Wahlström från Lärarförbundet (ett av lärarnas två olika fackförbund) som berättade utförligt om lärarnas många konkreta problem i dagens skola. Sandra talade som företrädare för 230.000 lärare, vilket naturligtvis ger viss relevans till vad hon har att säga.

Hon beskriver en situation, där lärarnas löner halkat efter år efter år mot jämförbara yrkesgrupper. Något som gjort att attraktionskraften i att arbeta som lärare minskat år för år. I kombination med läraryrkets dalande status (vilket reflekteras i de låga ansökningssiffrorna till lärarhögskolorna), har skolan hamnat i en negativ spiral där skolorna får allt svårare att konkurrera om engagerade och kompetenta individer som verkligen vill jobba som lärare.

Hon beskriver en skola som styrs av skolledare som är “allt annat än lärare” själva. Jag kan inte låta bli att påtala om situationen i Södertälje, där chefen för dagiset där min egen son går, inte själv är närvarande i verksamheten. Det leder såklart till att beslut som behöver fattas – och som är av relevans – fattas av människor utan tillräcklig kunskap om lärarrollen som sådan, och som kanske inte ens är del av den faktiska verksamheten. Det kanske inte alltid är dåligt, men snacka om frånvarande chefer.

Hon beskriver senare i en kort diskussion efteråt, lärarnas arbetsplats. En arbetsplats där alla utom lärarna själva, d.v.s. ekonomer, politiker, elever – ja, alla utom just lärarna tillåts ha åsikter om hur yrket ska utföras. Föräldrar som är missnöjda med hur betygen sätts, svagt uppbackade av skolledningen, misslyckade experter från näringslivet som i skolan hittar på dåligt förankrade koncept för det pedagogiska arbetet, kommunpolitiker som går in och detaljstyr arbetet på skolan m.m.

Hon bekräftar min egen bild av skolan. En arbetsplats där de som faktiskt arbetar där, inte tillåts styra över sitt eget arbete eller profession, som dessutom är dåligt betalt. Jag skulle sagt upp mig direkt – och det är ju exakt vad som håller på att ske i Sverige, idag.

Jag frågade Sandra rakt ut om vi i Piratpartiet skulle kunna hjälpa lärarna på den här punkten, genom att formulera ett förslag som i korthet skulle gå ut på följande:

• Den högsta beslutande verksamhetschefen inom en skola ska vara en legitimerad lärare.

Det här är knappast en stor sak för vår politik, men det kanske är något som kan hjälpa lärarna ta tillbaka sin arbetsplats? Det kanske inte räcker, men är det en början?

Slutligen vill jag vända jag mig till er som är lärare idag. Det här är mitt råd till er.

Ni lärare måste börja tala med en röst (fackförbund) om ni vill kunna berätta för oss, vad ni lärare vill!

Jag skulle vilja ge er makten över er egen situation, på er egen arbetsplats, i er egen yrkesroll. Ni är ju lärarna, ni vet förmodligen absolut bäst hur ni rätar upp en skola, eller hur? Ni jobbar ju där varje dag! Hur ni ska bedriva er verksamhet, det vill jag att ni formulerar själva.

Vi andra, vi är bara proffstyckare med våra egna preferenser om hur ert yrke skall utföras. Vi borde hålla käften egentligen, tills ni lärare, ja just ni, börjar tala med en röst!

Då kan vi i Piratpartiet, vi som är politiker och vill förtjäna ert förtroende. Då kan vi stötta er med lagstiftning, opinion och visioner om hur morgondagens skola skall se ut. Men det är så svårt för oss, (och tydligen för fler än oss) om ni inte kan berätta för oss om den politik vi vill driva är bra eller inte. Som en bieffekt, kanske det också blir lättare för er att förhandla mer er arbetsgivare också, om ni plötsligt talar i er egen sak? Då kanske ni även kan driva en betydligt mäktigare linje i era förhandlingar – i stället för att bli utmanövrerade av er arbetsgivare som “spelar ut er mot varandra”. Då kanske er lön också kommer gå upp med tiden, eller hur?

Jag säger det igen; samla er i en röst. DET kan vi dock inte hjälpa er med. Det måste ni själva komma fram till hur. Men när det sker, så ska vi i Piratpartiet driva en politik som ni lärare säger vi måste föra, just för att skapa ett kunskapssamhälle. Det är nämligen något Piratpartiet vill bygga. Men inte utan er lärare och ert förtroende.