Så ligger där nu lagförslaget som kommer ge polisen tillgång till FRA:s massövervakning. Det som aldrig skulle få hända oss, sa de 2008. Men om regeringen får som den vill, så får Säpo och Rikskriminalen tillgång till sitt nya massförstörelsevapen mot medborgarna den 1 januari 2013.

IDG skriver om det här.

Anna Troberg skriver om det här.

Såhär lät det 2008: http://www.youtube.com/watch?v=eDmQ8pzWTBw

På något sätt vrids såret om, så att smärtan nästan verkar mattas över tid. Har vi vant oss vid övergreppen så pass att vi inte längre bryr oss?

Jag vill inte lyda under makthavare som ser mig som en fiende. Spårad, övervakad och registrerad för mitt eget bästa. Jag vill inte ha vänner, grannar och släktingar misstänkta för ett brott som inte begåtts. Vad är vi skyldiga till som vi inte har förstått?

Vi har ju inte begått något brott, så varför är vi misstänkta?

Riksdagen genomdriver det här, oavsett vad jag tycker. De sa att FRA-lagen var en kompromiss, men vad säger de nu? Nu när kompromissen blivit till det svärd som faller innan vågen sagt sitt.

Jag vill avsluta med att länka till ett av mina favoritstycken medan jag fortsätter att tro att Piratpartiet är rätt väg att gå. Det är nämligen bara vi som kan – och vill – sätta stopp för vansinnet.