Jag har många gånger refererat till Upphovsrättsmaffian, och ibland blivit kritiserad för det.
En del tycker att jag går för långt i min retorik, men hör nu; det gör jag inte. Jag är uppriktig och det svider för de som befinner sig i fokus.
Det här är organisationer som förtjänar – och tål – att bli kallade för vad de är. Likheterna mellan organisationer som Cosa Nostra, “Vory v zakone” och IFPI, Netopia, antipiratbyrån är helt enkelt fler än skillnaderna. Metoderna är slående lika, om man bortser från det direkta våldet. Skrämseltaktiken, användandet av myndigheter för att utöva påtryckning, direkt politisk påverkan och ren och skär korruption. Det här har vi framfört massor av gånger.
Den Rysska maffian, “Vory v zakone” (De invigda tjuvarna) dök upp på allvar efter Sovjetunionens kollaps 1992. Landet expressprivatiseras och nationella tillgångar styckas upp i rask takt. I slutna massutförsäljningar kom f.d. myndighetspersonal, höga partimedlemmar och maffian först i kön och roffade åt sig av liket av Sovjetunionen.
I kaoset som råder, fungerar myndigheterna allt sämre och samarbetar ofta öppet med maffian, inte minst på politisk nivå. Metoderna att skrämma människor till lydnad byts ut i vissa led. Benknäckartaktiken behövs inte längre när myndighetsutövandet är minst lika effektivt för att kuva människor. Privatpersoner och småföretagare som inte samarbetar “frivilligt” med privatmyndigheter får påhälsningar av miljöinspektioner, tillståndsutfärdare, oannonserade revisioner och kontroller etc.
Exakt samma metoder som upphovsrättsmaffian idag håller sig med.
Man ska kalla saker för vad de är. Det är maffiametoder och inget annat. Myndigheterna ger såklart sitt medgivande via beställningslagar och tillåter därmed denna maffiaverksamhet att fortgå systematiskt.
Det här är inte OK för mig. Staten måste skydda medborgarna från privatmyndigheter som fungerar som maffian!
Tala inte om upphovsrättslobbyn mer. Byt ut ordet konsekvent mot mot upphovsrättsmaffian och kalla dem för vad de är.
Kommentarer
Håller med! Fast å andra sidan, så agerar ju staten själv på samma sätt. Man kräver en avgift för beskydd (skatt) och använder repressiva metoder (polis, böter, fängelse, näringsförbud mm) för att “maffiaverksamheten” skall kunna fortgå… ;o)
Det handlar inte om du har rätt eller fel, om du har en valid poäng eller inte. Retorik handlar lika mycket om hur lyssnaren kan ta till sig budskapet. Risken med att använda formuleringar som “upphovsrättsmaffian” är att du klassas in i samma fack som foliehattar, rättshaverister mm, dvs i facket med människor som man slutar lyssna på då de är lite stolliga.
Ordet “upphovsrättslobbyn” anser jag vara ett mindre laddat ord, men som ändå belyser vad som pågår. Därmed kan det vara lättare att nå fram till lyssnaren om det ordet används i stället.
Givetvis kan olika retorik användas beroende på vilken publik man har…
Jag tycker nog att de flesta har haft god tid på sig att skruva in på rätt signal, så någon foliehatt tror jag inte vi behöver. De här aktiviteterna sker i verkligheten och det är läge att trappa upp retoriken en aning.
Ja, helt klart så. Men den avgörande skillnaden är att lagstiftningen inte är bra.
Det är samma sak med reglerna kring relationerna mellan mäklare och besiktningsmän som SVT:s “Uppdrag Granskning” tog upp. De är helt lagliga, men enligt myndigheten för korruption – väldigt korrupta i sin utformning.
Inte all lagstiftning är dålig, inte alla myndigheter korrupta – men i det här fallet så är det så. Det påverkar dessutom vårt övriga liv i sådan omfattning att det helt enkelt inte är en acceptabel situation. Du känner väl till detta: http://en.wikipedia.org/wiki/PRO-IP_Act ?
[…] av Luna Kulturhus och biblioteket. Rick Falkvinge är med och debatterar mot upphovsrättsmaffian [Läs om varför jag kallar dem så]. Vi lär oss mer om bibliotekens situation, vilket blir fröet till det som senare ska bli […]
nice structure !
looking forward for more content !
http://45.76.146.44